Månad: september 2020

  • Där rinner en älv genom Saivomuotka by

    Norrländsk noir – fast inte så hardcore noir. Inte så svart, inte så krasst och svårmodigt. Fortfarande ordkargt och norrländskt – men också ömsint, kärleksfullt och förlåtande. En fin berättelse om tid och rum. Rum i form av platsen som allt cirklar kring, platsen där liv och död händer. Och tiden som gestaltas genom åren…

  • Ya Leila

    En strålande romandebut, kanske är detta en generationsroman för den generation som är tonåringar 2020? Särskilt om de är tjejer och har rötter i minst en kultur förutom den svenska? Boken handlar om Leila och Amina som snart ska ta studenten och som varit oskiljaktiga sedan de var små – men nu skaver det till…

  • Lisa och Lilly

    Lisa och Lilly älskar varandra. De är himlastormande förälskade. Det är inte bara förbjudet – det är helt otänkbart i början av 1900-talet. Det här är en berättelse som bygger på en verklig historia med verkliga människor. 1911 hittades två drunknade flickor i Hammarby sjö. De hade bundit ihop sina kroppar och fickorna var fyllda…

  • Överlevarna

    Alex Schulman, svensk mästare av barndomens mörker och ensamhet. Det är inte det dysfunktionella underdogmörkret i familjen han berättar om, som hos samtida familjeskildrare t.ex. Karin Smirnoff eller Nina Wähä. Det här är mörkret i en intellektuell överklassfamilj med andra förväntningar och normer – men med samma ensamhet. Alex Schulman har beskrivit sin egen barndom…

  • Tritonus

    Kjell Westös roman vibrerar av musik – och av känslor, minnen, längtan och sorg. Med musiken följer både stolthet och försoning, i en berättelse om det svåra som står i vägen mellan människor och om hur vi bävar för att komma förbi just det, komma närmre varandra. Allt det outsagda, all vår sårbarhet som vi…

  • Svindlande höjder

    Det var på tiden! Äntligen har jag läst Svindlande höjder av Emily Brontë, en av världens mest berömda kärleksromaner som skrevs 1847. Originalets titel är ”Wuthering Heights”, med den ordagranna svenska översättningen ”Stormpinade höjder”. Det är en mer rättvisande titel, för nog är det stormpinat alltid, det stormar rejält och pinar i den här boken…