Favorithyllan


På favorithyllan har jag staplat de böcker som jag verkligen har gillat och fortfarande gillar. De allra bästa läsupplevelserna, de som sätter spår. Det är en salig blandning och några av dem dyker också upp på mina andra hyllor… de är extra bra! Den här hyllan skulle kunna bli hur lång som helst och det kommer den säkert att bli också med tiden.

  • Väggen av Marlen Haushofer handlar om en kvinna som plöstligt befinner sig bakom en genomskinlig vägg, helt ensam. På andra sidan väggen är alla människor döda och hon tvingas försöka överleva på egen hand. Temat känsnn nästan kusligt aktuell i cocronatider… Oerhört bra bok!
  • Blonde av Joyce Carol Oates är ett mästerverk, om man frågar mig. Det är en fiktiv berättelse om Norma Jeane Baker (Marilyn Monroe). Berättelsen är påhittad men bygger tills stor del på kända fakta. Joyce Carola Oates är i storform och använder så många olika författarverktyg i skapandet av detta litterära konstverk. Det här er en av mina absolut största favoriter.
  • Min fantastiska väninna eller Neapelkvartetten av Elena Ferrante. Jag kan inte ha en favorithylla eller en lista med bästa tips utan att ta med Neapelkvarteten. En helt oöverträffad berättelse om kvinnlig uppväxt och vänskap. Begreppet vänskap är i detta fall dubbelt, här ingår både lojalitet bortom det mesta och rivalitet. Det börjar med små flickor på 50-talet och och fortsätter framåt i en miljö dominerad av klass, kön och familj – i skuggan av den organiserade brottsligheten i Neapel. Kanske är det här helt enkelt nåt av det större som hänt på den litterära fronten hittills på 2000-talet?
  • Den stora skrivboken – trilogin av Agota Kristof. Läs mer här
  • Sonen av Philipp Meyer är en episk berättelse om hur Amerika blev Amerika. Den utspelar sig under flera generationer av samma familj med början på 1830-talet. Det är en familjekrönika men också en häftig äventyrsberättelse.
  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en stark och fruktansvärd roman om fyra vänner i New York. Storyn spänner över många år och dess epicentum cirklar kring en av de fyra vännerna vars förflutna bär på mörka hemligheter. Det är en bok om manlig vänskap och kärlek. En tegelsten som jag inte kunde lägga ifrån mig.
  • Bockfesten av Mario Vargas Llosa utspelar sig I Dominikanska Republiken och handlar om mordet på dess diktator under på 60-talet. Det är spännande och välskrivet. Dessutom visas diktaturens och terrorväldets fula tryne upp sig i all sin hemskhet. 2010 tilldelades Mario Vargas Llosa från Peru, Nobelpriset i Litteratur, för sin ”kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag” vilket Bockfesten verkligen är ett exempel på.
  • Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. En berättelse om två barn och om att överleva. Det är en vacker, poetisk och fantasifull berättelse mitt i allt det hemska. En bladvändare som är svår att släppa – för mitt i allt det hemska går ett stråk av hopp…
  • Oceanen vid vägens ände av Neil Gaiman är en jättefin fantasyroman. En kort sådan för ovanlighetens skull, fantasy brukar vara tegelstenar eller långa sviter. Barndomen och barndomsminnena påverkar oss som vuxna…vackert skrämmande och vemodigt. Mycket mer än ”bara fantasy”.
  • Musselstranden av Marie Hermansson. Läs mer här.
  • Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford. En vacker och gripande berättelse om gränsöverskridande kärlek, men också om utanförskap och fördomar bland och omkring de japanska familjer som deporterades till interneringsläger i USA efter attacken på Pearl Harbor 1941.
  • Huset med den blinda glasverandan och de andra två delarna i Tora-trilogin av Herbjörg Wassmo (dvs. Det stumma rummet och Hudlös himmel) . Tora är tyskungen som växer upp i Nordnorge efter kriget med allt vad det innebär.
  • Samlade verk av Lydia Sandgren-. Läs mer här.
  • Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Finlandssvensk romankonst på hög nivå. Helsingfors är scenen. Från 60-talet till nu är epoken. Familjeband, vänskap, men också kön och klass är temat i denna episka berättelse. Det är vad jag kallar god litteratur.
  • Goda Omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett är en fantasyberättelse om en ängel och en demon som försöker avvärja domedagen på jorden. En häftig bok – lagom mycket fantasy även för den som inte gillar fantasy … eller har fördomar mot fantasy.
  • En komikers uppväxt – självbiografiskt av Jonas Gardell. Den handlar om en uppväxt på 70-talet och beskriver utanförskap och mobbing. För mej var det som att läsa om min egen uppväxt. Inte för mobbningen och utanförskapet – men för tidsandan. Jonas Gardell har en sällsam förmåga att träffa mitt i prick.
  • Onåd av J.M Coetzee sägs ha resulterat i ett Nobelpris i litteratur 2003. Den handlar om utanförskap, förfall, våld och anarki. Det är en stillsam roman till en början men spänningen och suget byggs långsamt upp…
  • Missisippi av Hillary Jordan är en riktig bladvändare som berättas ur fyra olika personers perspektiv. Den berör ras, vänskap och förbjuden kärlek och spänning och undergångskänsla byggs långsamt upp.
  • Vindens skugga av Carloz Ruiz Zafón. I ”De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad” hittar en 10-årig pojke en roman som han blir besatt av. Han söker svaren frågorna som uppstår runt romanen. Berättelsen innehåller allt, spänning, kärlek, dunkla gränder, gåtor och vindlar sig fram mellan saga och mystik. En del litteraturkritiker jämför den med Da Vinci-koden, som inte anses vara särskilt bra litteratur utan snarast spekulativ spänning… men jag sträckläste Vindens skugga och fick en härlig läsupplevelse på kuppen.
  • Never let me go av Kazuo Ishiguro (Nobelpristagare 2017). Några ungdomar växer upp på ett internat i England. De intalas att de är speciella – men vad handlar det egentligen om? Sakta och stegvis avslöjas den oerhörda sanningen både för huvudpersonerna och läsaren. Ishiguro har ett underbart språk och ett försiktig, stillsamt och omsorgsfullt sätt att berätta. Jag blev väldigt berörd.
  • Kärlekens historia av Nicole Krauss är en roman i ordets rätta bemärkelse. En riktigt vacker och skimrande sådan…trots att , eller kanske tack vare att, dess klangbotten är förintelsen.
  • Dödssynden av Harper Lee (To Kill a Mockingbird) är en berättelse om rasism och fördomar som blir tydliga när en vit jurist försvarar en svart man som åtalas för våldtäkt på en vit kvinna.
  • Lärkan av Dezsö Kosztolányi är en riktig liten ungersk pärla från 1924 om det åldrade paret vars största bekymmer är att deras dotter Lärkan, är så ful
  • Älskade av Toni Morrisson (Nobelpristagare 1993). Berättelsen om en svart kvinna, vars döda dotter följer henne genom livet.
  • Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson. Läs mer här