Jag vet inte om det är slumpen eller om mitt undermedvetna försöker säga mig någonting? Den här vårvintern är det många speciella föräldra- och barnrelationer i de böcker jag läser. Självupplevda är de också, eller åtminstone bygger de på författarnas egna upplevelser. Några exempel är: Shuggie Bain, Glöm allt men aldrig mig, Obehaget om kvällarna, Som har inget redan hänt.
Berätta aldrig det här, är en ytterligare sådan berättelse. Ensambarnet som har det svårt både med sin mamma och sin pappa. Ingen trygg uppväxt… tvärtom. Kanske är det därför hon blir en så driven journalist och framgångsrik mediapersonlighet? För att hon tvingats träna sig på att ta hand om sig själv, vara sin egen förälder?
Det är en smärtsam historia om såriga relationer med två vuxna, oförmögna till sunt föräldraskap. Den frånvarande pappan vars raseri och våld skrämmer till anpassning. Och kanske ännu svårare, den totalneurotiska mamman som inte kan kliva ur sig själv för en sekund och som spelar självförnedrings- och offerspelet to the bitter end. Det slutar med katastrof och dottern får ett kvarnhjul av skuld runt halsen….
Frida Boisen är en välkänd journalist, krönikör och programledare. Hon har varit chefredaktör för flera tidningar bland annat GT/Expressen. Hon framstår som kaxig och orädd, en person som inte duckar för något. Jag har inte alltid varit imponerad av det hon gjort och sagt eller snarare skrivit. Men skriva kan hon, det blir tydligt i den här boken. Den blir obehagligt trovärdig (på ett bra sätt) och trots att föräldrarna nästan framstår som karikatyrer, så blir de ändå inte endimensionella. Hon lyckas med konststycket att förmedla nyanser och komplexitet – och genom den drabbande, naket realistiska berättelsen lyser barnets kärlek och längtan efter att bli sedd.
Frida Boisen 2020, Bookmark Förlag.