Glöm allt men inte mig


Det här berör mig. Inte bara för att det handlar om att se en en älskad människa förvinna in i demens, en upplevelse jag själv har under huden. Utan också för berättelsen om barnet och föräldern. Om kärleken, den villkorslösa och om att alltid se och finnas där. Dottern och pappan i livets berg- och dalbana, sammansvetsade…

Omslagsformgivare: Ellen Lindeberg

Pappan är en legend i musikkretsar, framför allt i folkmusiksammanhang. Han har invandrat från USA till Sverige – av kärlek till svensk folkmusik, och driver ett kulturcentrum i en affär på söder i Stockholm. I Aftonbladet kallas han ”The Godfather of folk” och sägs vara den som ordnade Bob Dylans första spelning.

Uppväxten men denna kulturpappa är ingen räkmackasegling. Å ena sidan bor de i en källarlokal, har inte alltid pengar till mat och hon är utan det mesta av det som är självklart för andra barn. Å andra sidan är det sorglöst med mycket lek, en orubblig tillit och massor av kärlek. Med tiden händer det oundvikliga som så ofta. Från att som barn bli omhändertagen av föräldern, tippar gungbrädan i symbiosen och barnet får till slut ta över – och axla allt ansvar för sin pappa. Tills han inte finns mer.

Philomène Grandin 2021, Albert Bonniers förlag

Extra: I boken berättas om Nobelfesten 2016, då Bob Dylan tilldelades priset i litteratur. Patti Smith sjöng en av Bob Dylans låtar på prisutdelningen och kom av sig för att hon var så nervös. Beskrivningen av detta gör att jag bara måste lägga ifrån mig boken och leta upp framträdandet på Youtube. Patti Smith sänker garden och blottar sin nervositet inför världens TV-kameror, hon som är en världsstjärna, en kaxig rockikon – självaste the Grandmother of Punk! Då händer något magiskt i rummet, garden sänkas på alla, rustningarna rämnar och de sanna människorna tittar fram för en stund. Alla blir berörda. En kulturminister gråter, en kronprinsessa lyfter sina händer i applåd… värmen i applåderna som aldrig vill ta slut när numret är klart. Fantastiskt! Det innerliga, det sanna, det mänskliga som övervinner det påklistrade perfekta. Ett superbra exempel på kraften i att våga visa sin sårbarhet… Jag rekommenderar både boken och Youtubeklippet varmt.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *