Rent hus av Alia Trabucco Zerán handlar om hembiträdet i en chilensk överklassfamilj. Den är ett ångestskri och en ursinnig käftsmäll  på samma gång, som utdelas med oerhörd finkänslighet och perfekt tonträff.

Hembiträdet Estela sitter i fängelse misstänkt för mordet på den sjuåriga flickan i familjen hon tjänar. Hon försöker förtvivlat påkalla uppmärksamheten från omvärlden utanför sin fängelsecell. Men ingen hör och ingen ser. För ingen vill egentligen se det oerhörda i att det finns människor som tvingas tjäna i andras familjer – ta hand om deras barn, sortera deras smutstvätt och stå ut med osynliggörande och förnedring. Finnas men inte synas… Det är själva ärendet med den här utmärkta boken. De mycket små tecknen som visar det enorma avståndet i värde mellan tjänaren och familjen hon tjänar. Det krävs inget dramatisk – skillnaderna och gränserna uttrycks som små fina nyanser men är trots det knivskarpa.

Temat får mig att tänka på ”Mödrarnas söndag,” en riktig liten pärla till bok  på samma tema av Graham Swift. Eller varför inte självaste klassikern ”Återstoden av dagen” av Kazuo Ishiguro? Den här boken är definitivt i samma klass. Helt enkelt mycket bra.