Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna av Joyce carol Oates. Bokens titel är hämtad från en dikt av den amerikanske artonhundratalspoeten Walt Whitman, kanske som en hyllning till en av de största och mest kontroversiella diktarna i USA:s historia?

Det här är en familjehistoria där familjen får sin brytpunkt när pappa patriarken misshandlas av polisen efter att ha försökt avbryta en annan polismisshandel med rasistiska förtecken. Fadern är en samhällets stöttepelare i det vita medelklassamhället, och när han dör av sina skador så börjat sönderfallet i familjen. Modern och de fem vuxna barnen hamnar i olika uppbrott och livskriser.

Berättelsen flyttar sig mellan de olika familjemedlemmarna. Man få följa dem en i taget. För var och en av dem innebär makens/pappans död en vändpunkt i livet på något sätt. Vi tror ofta att när någon blir sjuk och dör så svetsas det som återstår av familjen samman och familjemedlemmarna blir sina bästa jag för att stötta den sjuke såväl som varandra. Så enkelt är det inte. Det är inte ovanligt att det bli tvärtom. Oförenliga förväntningar och motsättningar som finns under ytan blottläggs i traumat och familjemedlemmarna glider istället isär. Det är också vad som händer i den här familjen och som vanligt hos Joyce Carol Oates får den inre dialogen, känsloliv och associationer ta stor plats, eftersom insidan och det mellanmänskliga är viktigast.

Joyce Carol Oates 2022.  Översättning av Fredrika Spindler. Harper Collins Nordic förlag.