Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi. Nu blev det ju ett norskt nobelpris i litteratur i år, annars tänker jag att det finns fler värdiga kandidater i vårt västra grannland. En av dem är definitivt Ingvild H. Rishøi. Jag skulle inte bli förvånad om hon får det. Kanske inte i närtid, hon har nog en för liten produktion och är lite för ung ännu, men om några år – absolut. För hennes berättande är skönlitteratur när den är som bäst. För mig är läsandet ett sätt att förstå andra människor inifrån. När jag hör min egen inre berättarröst återge tankar och känslor som andra formulerar då förstår jag det inifrån, på ett annat sätt än när jag utifrån hör någon annans röst säga det.

Det här är barnens berättelser. De barn som fortfarande är små, eller åtminstone inte vuxna ännu. Men också de vuxnas inre barn. Spröda och kristallklara ljuder barnens röster i Rishøis texter. Inte ett enda ord för mycket, tvärtom perfekt avvägt och finkänsligt för att skapa total inlevelse. Jag läser inte om dessa barn – jag är barnen när jag läser deras upplevelser. Dessutom är språket vackert, nästan smärtsamt vackert – ingenting mindre än mästerligt.

Ingvild H. Rishøi. På svenska 2023 i översättning av Marie Lundquist. Flo förlag.

ISBN9789198784855