Romanen Sångfåglar av Christy Lefteri blev nominerad till Årets bok 2023. Den utspelar sig på Cypern men gränskonflikten mellan Turkiet och Grekland flimrar bara förbi i periferin. Det handlar istället om en global orättvisa. Om hur människor, främst kvinnor från utvecklingsländer söker sig till familjer i rikare länder för att jobba som lågavlönade hushållsarbetare.

De blir tjänstefolk som jobbar under slavliknande former. Deras drivkraft är att tjäna pengar för att skicka hem till sina familjer. Ofta lämnar de sina egna barn i hemlandet och reser långt bort för att ta hand om någon annans barn under många år. Allt i syfte att försörja de egna barnen materiellt.

Hushållsarbetaren Nischa  förvinner plötsligt från familjen hon jobbar i. Hennes arbetsgivare Petra och Nishas hemlige pojkvän börjar leta efter henne. Pojkvännen är hemlig eftersom hushållsarbetare inte tillåts ha kärleksrelationer. Petras sökande leder till viss självrannsakan. Hon inser att hon aldrig har sett Nisha som den människa hon är. Hon har till exempel aldrig reflekterar över att Nisha avstått från att leva med sin egen dotter för att dygnet runt passa Petras.

Romanen har ett viktigt ärende i att kasta ljus över en global orättvisa och synliggöra människorna som det handlar om. Av den anledningen är den läsvärd. Men dessvärre är varken gestaltningen av personerna eller själva storyn tillräckligt trovärdig för min smak.

Christy Lefteri, 2021. Översättning av Nika Abiri. Nona förlag.