Straff av Ann-Helén Laestadius. Ett svenskt trauma och en svensk skam. Den här berättelsen om en nomadskola för samer bygger på vekliga händelser. Fem samiska barn tvingas bort från sina föräldrar och till ett internat som kallas nomadskolan. Där får de inte tala sitt eget språk samiska, utan bara svenska och utsätts för fysiska bestraffningar av en demonisk husmor. Hem får de bara resa på jullov och sommarlov. Som om inte det räcker så utsätts de mindre barnen också för pennalism av andra barn.

Vad händer med barn som tvingas flytta hemifrån när de är sju år, till ett kärlekslöst sammanhang där de är mindre värda, för att med tvång göras om till någonting annat? I berättelsen följer vi dem som små men också som vuxna, trettio år senare. De är alla illa skadskjutna, traumatiserade och brottas var och en med frågor om var de hör hemma och vilka de är. De tvingades hemifrån som barn och hittar aldrig riktigt hem igen. Hur kunde detta ske mitt i femtiotalets folkhem? Svaret är smärtsamt – därför att folkhemmet inte omfattade alla. Istället rådde svensk kolonialism som drabbade vårt eget urfolk. Man kan undra hur det är idag med den saken?  Är det helt slut med kolonialismen? Tyvärr finns det nog inte stor anledning till optimism på den punkten.

Att läsa den här boken gör ont. Den avslöjar rasism och övergrepp på ett sätt som inte går att värja sig mot. Det är bra för vi får inte värja oss mot att sådant har skett och fortfarande sker mitt ibland oss. Någon sade att sann förändring gör ont, annars är det inte förändring på riktigt. Om det är sant kan den här boken verkligen bidra, för den är skriven på ett sätt som träffar där det känns som mest.

Ann-Helén Laestadius 2023. Romanus & Selling förlag.