Havets kyrkogård av Aslak Nore. Om jag kommer ihåg rätt så beskrev Tove Alsterdal den här romanen ungefär som en kombination av Anna Karenina och en roman i spionserien om Carl Hamilton. Det sade hon i ett boksamtal med författaren på Ådalens Litteraturfestival nyligen (det var för övrigt en fantastisk litteraturfestival).

Romanen bjuder läsaren på en ambitiös släktkrönika med tydlig smak av spänningsroman. Handlingen utspelar sig såväl på fyrtiotalet, som sjuttiotalet och i nutid. Geografiskt rör den sig från Nordnorge, via Bergen och Oslo till Kurdistan och Afghanistan. Berättelsen hämtar näring från verkliga händelser, närmare bestämt Hurtigrutfartyget Prinsesse Ragnhilds förlisning 1940.

Släkten Falck har tjänat stora pengar på sin rederiverksamhet och sitt samröre med den tyska ockupationsmakten under kriget. När familjens matriark dör avslöjas mörka familjehemligheter och schismen mellan olika delar av familjen blir tydlig. Samtidigt förgrenar sig berättelsen till flyktinglägren i mellanöstern och kampen mellan kurderna och IS, med underrättelseverksamhet och hemliga aktioner som i den värsta spionroman.

Romanen belyser familjerelationer, begravda trauman och vad som kan hända när dramatiska familjehemligheter riskerar att avslöjas. Den belyser norskt samröre med tyskarna men också norskt motstånd mot nazisterna. Dessutom visar den på tyskt motstånd inifrån mot ockupationen, något vi sällan hör talas om.

Hur var det nu då med Tolstoj och Guillou? Jag håller med om Tove Alsterdals liknelse, men jag tycker att jämförelsen stämmer bättre in på Jan Guillous Hamiltonsvit med grandiosa hjältegestaltningar och utvikningarna till mellanöstern.  Å andra sidan är det är en komplex roman med många trådar och i grunden är det här också en kärlekshistoria som ändrar historien och kan omkullkasta allt. Så visst finns viss likhet med Leo Tolstojs Anna Karenina också.

Aslak Nore 2022. Översättning av Lotta Eklund. Norstedts förlag.