Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist. JAL, av många ansedd som skräckens mästare är också en lekens mästare. Den här gången leker han sig tillbaka till tonårstiden. Den där första omvälvande tiden när lekandet officiellt är slut och poserandet och statussökandet tar över. Den fas i livet när bekräftelsen från de likasinnade är allt och en töntstämpel innebär bannlysning.

Karaktärerna är bra. Få kan som JAL levandegöra romanfigurer. De blir tydliga med sina trasigheter och sina bättre sidor. Jag känner igen de tävlande tonåringarna såväl som de sinsemellan tigande föräldrarna och den tjurige granngubben. Han vars buttra ilska också närs av den trasighet som han till slut får släppa fram.

Och skräcken då? Jodå, den finns där i form av en sjöjungfru som tonårsgrabbarna hittar fastbunden. Men det är ingen ljuv sjöjungfru som i sagorna. Det här är ett rovdjur som dessutom kan förtrolla, snärja, manipulera och till slut döda. Denna antites till sagoväsendet den lånar sin form ifrån, skulle kunna vara metafor för många företeelser som vi människor skapat. Inte så värst krypande läskigt kanske – men bra ändå.

John Ajvide Lindqvist 2023. Ordfront förlag.