Skäret

Skäret av Cilla Naumann. Det är bara att erkänna direkt – den här romanen golvar mig. Inte på länge har jag blivit så berörd av en text – och sällan har jag upplevt så stor igenkänning. Den medelålders dottern och hennes åldrande mamma reser till familjens sommarställe sedan många år. Detta är mammans sista resa dit. Sommarstället, som heter Skäret, är familjens heliga plats där så mycket av deras historia bor. Det är en plats som alla familjemedlemmar är tvungna att älska. Att inte älska den är ett svek.

Mamman är sedan många år tillintetgjord av sorg över sitt sedan länge döda barn, dotterns tvillingsyster som försvann som spädbarn och aldrig fick växa upp. För  den levande dottern innebar detta att hon också miste sin mamma, som blev helt upptagen av sin sorg över det förlorade barnet. Dottern har dessutom övergivits av sin man som lämnat henne på värsta tänkbara sätt… hennes egen vuxna dotter bor i London och hinner inte riktigt prata nu, utan ringer en annan gång.  På Skäret finns alla minnena, både de goda och de som gör ont.

Den döda tvillingsystern är romanens berättarröst. Hon hjälper mig som läsare att resa bakåt i tiden till sextiotalet samtidigt som jag befinner mig bakom den låsta dörren till mammans konstnärsateljé, och i det iskalla korsdraget mellan mamman och dottern i nutid på Skäret. Det är en roman om förluster, död och svek. Det är också en berättelse om relationer, om om den svåra  kärleken, den mellan förälder och barn. Det lilla skyddslösa barnet som förbehållslöst älskar sin förälder och som växer upp för att lämna föräldern bakom sig… föräldern som maktfullkomlig vuxen som till sist blir den behövande.

Min igenkänning handlar inte om förluster. Jag har inte blivit sviken och lämnad som romanens huvudperson, dottern. Jag känner heller inte igen mig i mamma konstnärens skaparvånda. Det som drabbar mig är dotterns kluvenhet inför den åldrande, alltmer behövande mamman. Jag känner också igen Skäret – det där heliga sommarstället (i mitt fall sommarön) som gömmer barndomens lycka, men som blir något helt annat för den vuxne… ett krav, ett dåligt samvete och en längtan till något som inte längre finns.

Cilla Naumann 2023. Albert Bonniers förlag

Mitt omdöme: 5 av 5 möjliga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *