Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi. Det sista jag läste 2021 var Stargate- en julberättelse av samma författare, och jag blev helt betagen. Därför ville jag läsa mer av denna prisbelönta norska författare.
Den här boken innehåller tre noveller som alla handlar om relationer, framför allt till barn, och berättas ur ett vuxet perspektiv. Det är också berättelser om klass och vanmakt – men också om kärlek. Huvudpersonerna är sköra och utsatta och det är genom deras ögon och i deras inre dialog vi förstår världen. Någonstans snappade jag upp uttrycket ”blytung realism” – och det kan nog passa in här för verkligheten som framträder är verkligen blytung. Däremot är berättandet fjäderlätt, som en beröring av svala, vänligt sinnade fingertoppar. Det går inte att ta miste på författarens ömhet för sina huvudrollsinnehavare.
Rishøi har ett väldigt speciellt språk, avskalat och samtidigt suggestivt – alltid exakt och ändå liksom skälvande av inneboende mening…som gör på något märkligt sätt att orden går ofiltrerade rätt in…precis som med riktigt bra poesi.
Ingvild H. Rishøi 2018. Översättning av Nils Sundberg och Stephen Farran-Lee. Flo förlag.