Guds Barmhärtighet av Kerstin Ekman från 1999, är första delen av trilogin Vargskinnet – en släktkrönika som utspelar sig i Jämtland under 1900-talet. Här kan vi verkligen tala om Norrländsk Noir, även om allt inte är svärta. Mitt i armodet skimrar det stundvis av kärlek och ömhet.

Få kan som Kerstin Ekman, levandegöra det mörka, det svåra och eländet som finns i vår historia, bara någon eller några generationer bort. Hon berättar om det utan att försköna så att man förnimmer stanken, kylan och hungern. Ändå lyckas hon i allt det, hitta och lyfta det som lyser och värmer mellan människor – det som känns igen oavsett årtal och generation.

Detta är andra gången jag läser den och det har gått många år sedan sist. Jag konstaterar att det inte är den mest lättillgängliga romanen. Flera olika romangestalter turas om som berättarröster, kronologin är inte rak och dialog sker ofta på bred jämtländsk dialekt och till och med på norska. Men den som är uthållig blir rikt belönad. Språket är vidunderligt skönt, gestalter och miljöer framträder tydliga och självklara. Det är en stark läsupplevelse som dröjer sig kvar länge. Som norrlänning (eller som människa) förnimmer jag för en stund något slags kontakt med rötterna… det känns jordande i denna tid av alienering. Som att pulsa i snö i stället för att delta i den hisnande tekniska utvecklingen med digitala möten, sociala medier, robotar och AI.

Kerstin Ekman 1999. Albert Bonniers förlag.