För en vecka sedan (31 oktober 2021) tittade jag på Jessica Gedins intervju med författaren David Grossman i Babel på svt, och blev helt betagen. Det han berättade (och sättet han berättade det på) om sitt författarskap och om den bok som precis kommit ut på svenska, fick mig att känna att jag bara måste läsa den genast. En halvtimma senare hade jag den som e-bok på min läsplatta och kunde ge mig hän. Tack Biblioteken i Göteborg för omedelbar behovstillfredsställelse med den utmärkta digitala utlåningstjänsten.

Berättelsen handlar om tre generationers kvinnor i en sargad israelisk familj med rötter på Balkan. Deras liv och relationer präglas av mörka hemligheter, svek, sorg och smärta – men också med kärlek, idealism och vilja av stål. Jag associerar till Vildanden av Ibsen. Den avtäckta livslögnen som befriare och förgörare är ett starkt tema i den här boken, där nuet och historien flätar och vindlar sig fram i berättelsen. Vi gör våra val i livet men hur kan vi leva med konsekvenserna av dem? Konsekvenser som kanske nästa generation får bära. Språket är enkelt och precist, och väl avvägt för att beskriva det oerhörda.

Det här är verkligen litteratur när den är som bäst, briljant helt enkelt. Jag vet att det låter klyschigt, men jag kan inte se det på något annat sätt. För mig blir det stor litteratur när bokens ärende och språk samspelar och lyfter texten till en oförglömlig läsupplevelse. Den här romanen är ett riktigt bra exempel på det.

David Grossman 2019. Översättning av Natalie Lantz. Albert Bonniers förlag.