Hoppets tåg av Viola Ardone är en barndomsskildring från efterkrigstidens Neapel. Den är en av tolv nominerade till årets bok 2021.
Amerigo är sju år och växer upp med sin ensamstående mamma som knappt kan försörja honom. Tillsammans med tusentals andra barn i samma situation skickas han med tåg till det rikare Norditalien under en tid. Där får han ett slags fosterfamilj och upplever ett helt annat sätt att leva, vilket så småningom ställer honom inför svåra val i livet.
Neapel i det fattiga Syditalien efter kriget är också skådeplatsen för den fantastiska Neapelsviten av Elena Ferrante och det ska sägas direkt att den här romanen inte når upp till samma mästerliga nivå. Men å andra sidan – vilka andra uppväxtskildringar gör det?
Jag tycker romanen är ojämn. Den första delen som har barnets perspektiv är bra och känns trovärdig. Den andra delen som ger röst åt den vuxne mannen är inte alls lika bra och det drar ner helhetsintrycket tyvärr.
Viola Ardone, 2021. Översättare: Johanna Hedenberg. Nordstedts förlag