Naket – rent av hudlöst utlämnande av personliga upplevelser blir i Stina Wollters bok allmängiltigt och angeläget. Det är väldigt nära. Kryper under huden på riktigt. Särskilt när hon berättar om sin syster och sin mamma. Hennes relation till dem och deras död. Det berör på djupet. Men det blir också en spegel som ställer frågan – jag då? Hur var min relation med min mamma och min syster (ingen av dem lever längre) – och hurdan mamma är jag själv? Hurdan människa?
Språket är direkt och närgånget. Här finns inget tillrättalagt eller konstlat. Det blir närkontakt direkt, det går inte att värja sig – varför man nu skulle vilja det….
Stina Wollter är konstnär, programledare i radio och författare men hon är också en krigare. Hon krigar mot kroppsfascismen. Den som sätter normen för hur man ska se ut. Smalnormen som alla bedöms emot – särskilt kvinnor. Det är självklart både viktigt och bra att röra på sig och äta bra. Men kroppsfixeringen som exploderat på senare år handlar inte bara om hälsa tyvärr. Den handlar också om att bejaka det snäva smalidealet – och den som inte passar inte i det riskerar att betraktas som lat och i värsta fall äcklig.
Det handlar mest om kvinnokroppen. Våra kösnormer förknippar mannen med tanke (intellekt) och rationalitet och kvinnan med kropp och känsla. Det hjälper inte vad en kvinna åstadkommer. Kompetens och egenskaper väger lätt. Den allt överskuggande måttstocken för kvinnor är utseendet. Det paradoxala är att ett utseende hos en kvinna som gillas gör henne till ett objekt för andra, oftast män, att vilja äga – men inte nödvändigtvis till subjekt i sitt eget liv.
Stina Wollter känns som en god vän… en vän står upp för människor som de är, för allas rätta att vara den de vill och ta sin plats. En vän som man vill åka hem till när man får blåmärken och sår i själen av skeva normer som begränsar…
Stina Wollter 2018. Bokförlaget Forum.