Det är detta som är så härligt med läsning. Med litteraturens hjälp kan man flytta sig mellan fantasi och verklighet. Få kunskap, insikter och perspektiv och inte minst få syn på sin egen priviligierade tillvaro.
Den förra boken jag bloggade om var en fantasi som utspelade sig i Sovjetunionen efter revolutionen. Den här boken är i andra änden på skalan. Det är den autentiska berättelsen om att leva i Nordkorea, att fly därifrån och hur livet blir sedan. Den gemensamma nämnaren för dessa båda böcker är diktaturen som definierar tillvaron och begränsar livsutrymmet.
Hyenseo Lee är en nordkoreansk avhoppare och aktivist för mänskliga rättigheter. Det här är berättelsen om hennes liv i Nordkorea, flykten från diktaturen och hur det blev för henne efteråt – i Kina och så småningom i Seoul i Sydkorea.
Det som fascinerar mig är framför allt inblicken i Nordkorea. Jag slås av det paradoxala. Ett land som officiellt kallar sig Demokratiska Folkrepubliken Korea – där folket är både slavar och statister vars plikt är att föda och hylla den enväldige härskaren i Kim-dynastin och hans lojala maktelit. Med lögner och propaganda invaggas människorna i tron att de lever i det bästa landet i världen och att allt kommer till dem tack vare den store ledarens generositet och enorma uppoffringar. Man frestas att skratta men skrattet fastnar i halsen.
I slutändan är en diktatur samma skrot och korn oavsett vilken ideologi den rättfärdigar sig med. Diktaturen är per definition feg. Den förväxlar storhet med feghet och tillåter därför inte ifrågasättande eftersom det hotar dess existens. Den som inte vågar se sig själv i spegeln och sina politiska motståndare i ögonen är feg och ur feghet kan inget gott komma… Nordkorea är nog det värsta exemplet. Folket har utsått oerhörda umbäranden och lidande för att den store ledaren, den käre ledaren eller den nuvarande ledaren (vad han nu kallas) ska få fortsätta tro att han är gudomlig….
Ibland är det bra att bli påmind om vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär. Om jag hade skrivit det här blogginlägget i Nordkorea hade det inneburit en säker dödsdom. Där det värsta och enda riktigt allvarliga brottet är illojalitet mot ledaren… Demokrati får aldrig tas för given!
Hyonseo Lee (med David John) 2015. Översättning Emeli André, Lind & Co förlag.