Det här är andra delen i trilogin om Thomas Cromwell. Han är kungens närmaste man och kungen är ingen annan än den beryktade Henrik VIII. Perioden och personerna är lika fascinerande som skrämmande. I Hilary Mantels berättelser kommer 1500-talet nära, trots att nästan 500 år gått sedan dess. Läs mitt blogginlägg om första delen Wolf Hall här.
1536 är det år som är centralt i denna andra del. Det är året då kungens andra fru, drottningen Anne Boleyn, döms till döden och avrättas. Brottsrubriceringen är äktenskapsbrott, incest (med hennes bror) och högförräderi. I själva verket handlar det om att hon ”misslyckas” med att föda en son. För kungen är tronföljden det viktigaste av allt, han vill trygga sin ätts anspråk på tronen. Inget får stå i vägen för det. Eftersom skulden givetvis fördelas på kvinnan (för bristen på y-kromosomer) så iscensätts brott som hon kan anklagas för – och självklart döms hon. Vilket ger kungen möjlighet att gifta sig på nytt, förhoppningsvis med en ”riktig kvinna” som kan producera söner.
Allt det här låter verkligen som rena medeltiden… det är bara nästan rätt för 1500-talet räknas till renässansen. Men det är inte avgörande vad epoken kallas. Det intressanta och skrämmande är att värderingar och könsmaktsordning lever kvar än idag – 500 år senare. På sina håll i världen är synen på rätt och fel och förhållandet mellan könen nästan exakt desamma som på Thomas Cromwells tid. Men även hos oss där vi tycker att en hel del har hänt, finns spåren kvar. Ett tydligt exempel är synen på våldtäkt… och den talande bristen på fällande domar. Hur fördelas ansvaret och skulden i de fallen?
Hilary mantel 2009, Översättning Jesper Högström, Weyler förlag.