År 2022 infaller Tystnaden. Precis på Super Bowl Sunday. Skärmarna släcks. Apokalypsen är här i form av ett slocknat internet. Eller kanske snarare utslagen elektronik i vidare mening- när allt är uppkopplat. För det är inte bara mobilskärmarna och TV-apparaterna som slocknar. Flygplan kraschar och hissar slutar att fungera. Det mesta av det vi tar för givet sätts ur spel.
Fem vänner har planerat att se Super Bowl tillsammans, men tystnaden ändrar allt. Vad händer i deras samvaro? De fem verkar tappa både förmågan och viljan att nå varandra. De sluter sig i sina egna universum. Kommunikation pågår visserligen men blir inte till dialog, åtminstone förefaller det inte bli en meningsfull dialog. I en situation där de kanske borde förväntas sluta sig samman, dras de snarare isär och var och en vänder sig inåt. Man kan inte låta bli att ställa sig frågan – är det här vad som håller på att hända oss alla? Vad händer med oss människor på 2000-talet? Håller vi på att förlora vår förmåga att kommunicera utan digitala verktyg?
Vad är det som orsakar tystnaden? Varför dör plötsligt internet? Och vad händer i samhället, i världen under tiden? Det får vi inte veta. Här finns ingen berättarröst som förklarar, tillrättalägger eller ens beskriver skeendet. Det skapar en rätt obehaglig stämning i berättelsen som förstärks av intrycket att de människor vi möter är inneslutna i varsin bubbla.
Till den som ogillar obehagliga berättelser – ha förtröstan. Den här romanen är väldigt kort – och författaren hinner ändå ställa viktiga frågor på de drygt hundra sidorna. Och tänk om det inte är berättelsen som är obehaglig? Tänk om det är igenkänningen i det som sker just nu omkring och inom oss, som är obehaglig?
Don DeLillo 2020, Översättning Rebecca Alsberg, Albert Bonniers förlag