En sann historia om mord och terror på Nordirland

Vilken fruktansvärd historia. Ja, för det är historia – samtidshistoria, och den är fruktansvärd. Konflikten på Nordirland växte jag upp med på avstånd. I radio och TV rapporterades om bombattentat och skräck, terror och död. Det var kanske nära geografiskt, men kändes väldigt långt bort från min trygga uppväxt.

Jag tyckte alltid att det var svårt att förstå konflikten. Var roten till den religiös? Politisk? Socioekonomisk? Efter att ha läst den här boken förstår jag mer, men fortfarande är det svårt att förstå vad som får människor att gå så långt, mot fiender som kan vara grannar eller arbetskamrater, till och ned någon av ”de egna” som inte följer de stenhårda reglerna.

Boken ställer många frågor. Är det rätt att vara lojal till varje pris? När priset innebär andra människors död eller livslånga lidande? Hur långt är det moraliskt rätt att gå, i kampen för den goda saken? När slutar ändamålet att helga medlen? Genom allt lyser den tystnadskultur som går bortom det mesta.

Avhumanisering kallas det, när man slutar se människor som människor – och istället omdefinierar dem till något annat som mindre värt och därmed möjligt, till och med försvarbart, att angripa. Det är säkert en förutsättning för den typ av våld som härskade på Nordirland, som fortfarande finns där i människors medvetande och som hindrar dem att se sanningen och våga berätta öppet.

Författaren säger själv att han ”ville berätta om hur folk radikaliseras i sin kompromisslösa hängivelse till ett ideal, och hur individer – och ett helt samhälle – försöker förklara det politiska våldet när de väl har gått igenom prövningen och äntligen fått tid att tänka efter” (s 298-299)

Den här boken är ett stycke viktig insikt för alla, som jag rekommenderar varmt. Temat är inte begränsat till det förflutnas Nordirland. Det är lika aktuellt på många andra ställen med konflikter, men också i klaner och sekter av olika slag. Vi behöver inse och vara på vår vakt mot avhumanisering, den tar sig många uttryck, inte alltid så tydligt – men det pågår varje dag, också i vår vardag.

Tipstack till Anna Ekberg.

Patrick Radden Keefe 2019, Översättning Bengt Ohlsson, Albert Bonniers Förlag.