Där kräftorna sjunger av Delia Owens
En berättelse om utanförskap, fördomar och ensamhet men också om förmågan att överleva, längtan och relationer. Författaren är zoolog vilket märks i fonden som utgörs av vatten, växtlighet och djur i våtmarker och träsk. Det är en utvecklingshistoria som ställer frågor om drivkrafter, manipulation och drömmar. Genusperspektivet finns med – nästintill ofrånkomligt i den nordamerikanska femtio- och sextiotalsskildringen.
Jag gillade språket och tonen i boken, men trovärdigheten kan verkligen ifrågasättas, särskilt i uppväxtskildringen. Berättelsen är lite väl långsökt och konstruerad. Personbeskrivningarna är inte svart-vita vilket är ett plus på trovärdighetskontot – och allt är inte heller förutsägbart – tvärtom. Dessutom bitvis spännande. och med kärleksfulla naturskildringar.
Delia Owens 2018. Översättning av Cecilia Berglund Barklem. Forum