Flickan som fick en röst av Abi Daré, är nominerad till Årets bok 2021 och det är den sista av de 12 nominerade böckerna jag läser.
Här möter vi en värld, där flickor (döttrar) är handelsvaror. De säljs som barn för att bli tredje eller fjärde hustrur till män som är tre eller fyra gånger så gamla som de själva, med enda syfte att föda söner. Brudpriset de betingar kan hålla deras familjer vid liv. Självklart har de varken val eller röst…
Nigeria spelade en stor roll i den transatlantiska slavhandeln. Slavar fångades där och skeppades ut från nigerianska hamnar. Den slavhandeln är nu mera ett svart kapitel i historien – men slaveri bland flickor och kvinnor lever vidare, i Nigeria och på andra håll.
Romanens berättarjag är en 14-årig flicka som säljs som tredje hustru. Hon råkar ut för förfärliga saker men lyckas med mod och oväntad hjälp ta sig bort från sitt fängelse. Berättelsen serveras ur hennes perspektiv på talspråk. Språket är i sig en upplevelse, som jag tycker ökar trovärdigheten. Man känner verkligen 14-åringens nyfikenhet och förundran – lika väl som hennes förtvivlan och rädsla. Det begränsade språket gör också att hennes världsbild och referenser blir tydliga, det gör hennes röst tydlig.
Det finns en liten feelgoodvarning här… som urholkar trovärdigheten något. Men jag läser ändå med stor behållning… och fylls av avsmak över en värld där alltför många flickor inte får ha en egen röst.
Abi Daré 2020. Översättning av Erik MacQueen. Piratförlaget