Selma Lagerlöf är en av våra allra största författare. Hon var framgångsrik litterärt och som kulturpersonlighet – nobelpristagare såväl som ledamot av svenska akademin. Samtidigt lyckade hon också vara folklig i ordets sanna bemärkelse och oerhört älskad av en stor och bred publik, i och utanför Sverige.
Hennes liv är också intressant. Självständig och viljestark kämpar hon för att stå på egna ben, och samtidigt med ett stort hjärta för dem som inte hade samma möjlighet. I hela sitt liv hjälpte hon andra. Mårbacka gick förlorat för familjen Lagerlöf men köptes senare tillbaka av Selma. Där bedrevs sedan förlustbringande jordbruk i många år – understött av hennes inkomster som författare – eftersom hon inte kunde säga upp alla dem som jobbade på, och var beroende av gården.
Hennes relationer i livet har varit föremål för mycket spekulation genom åren. Hon hade två livskamrater – båda kvinnor… år 2020 är det förhoppningsvis inte längre kontroversiellt. Kärleken, förtroendet, det intellektuella utbytet och rivaliteten dem emellan är intressant att läsa om och man kan känna att kärlek och vänskap flyter ihop och skapar grundvalen för en livslång samhörighet… bortom konventionerna.
Hennes starka ställningstagande för kvinnors sak, särskilt rösträttskampen och för freden är också fint att läsa om. Vi -generationer av kvinnor som vuxit upp i Sverige sedan dess kanske inte förstår hur viktig hennes insats var.
Av samtida manliga finkulturella bedömare stämplades hon som en sagotant med ett intuitivt författarskap… inte som den reflekterande, intellektuella och politiskt medvetna författare hon faktiskt var. En stereotyp som känns igen – kvinnor som är känslomässiga och män som är intellektuella och rationella vilket dessutom anses stå högre på något slags värdeskala.
Hatten av för Selma – framgångsrik och älskad – trots att hon var kvinna!
Anna-Karin Palm 2019, Albert Bonniers förlag.