Den underjordiska solen av Andrea Lundgren är en roman om depression och samtidigt en hymn till naturen, en längtan till underjorden. Berättarjaget Mela flyttar som vuxen hem till det hus där hon växte upp, någonstans i norr. Hon återupplever sin barndom och tonårstid. Den deprimerade kvinnans nu varvas med tillbakablickar på vuxenblivandets lidande
Att vara tonåring, inte barn och inte heller vuxen, är svårt. Det är både längtan och avståndstagande. Självförakt och förakt för alla andra. Aldrig är väl vi människor så mycket flockdjur som i tonåren, då rangordningen i flocken är som viktigast. Först som vuxen (i bästa fall) fattar man att alla andra var lika rädda för utanförskap och därför så snabba att stöta ut någon annan – eller själv välja utanförskap för att förekomma det oundvikliga. Melas barndom och tonår var svåra. Förmodligen svårare än andras. Där finns också en bror, Sasja, eller fanns… Mela önskade sig en syster men får en bror…. som dör. Som tröst och för läkedom ljuder den hela romanen igenom, hymnen till naturen. Längtan till skogen, till mörkret, till underjorden… att uppslukas och förvinna.
Andrea Lundgren 2022. Natur & Kultur