KLASSIKERLÄSNING! Spionen som kom in från kylan, av John Le Carré från 1963.
För några veckor sedan var jag i Berlin. Innan vi reste dit skulle alla i sällskapet önska något att se eller göra. Jag ville se Muren. Det kalla kriget präglade min uppväxt. Jag minns att jag var rädd atombomben. Muren är en viktig del av den tidens historia. Den är ett monument över en auktoritär stat i Europa som kallade sig demokratisk, men som låste in sina invånare mot deras vilja. En makt som varken lät människor välja sina ledare i demokratiska val eller för den delen utforma sina egna liv. Det känns obehagligt aktuellt i dessa dagar.
Boken börjar och slutar vid Check Point Charlie – den sägenomsusade övergången mellan väst och öst. Det kändes självklart att läsa denna spionromanernas spionroman precis efter att ha varit där.
Jag blir överraskad över hur bra den är och att den inte alls känns daterad. Som spänningsroman håller den än och som tidsdokument också. Framför allt ger den perspektiv. Underrättelseverksamhet är inte vacker. Den är snarare ett spel på liv och död med lögner och förräderi som främsta redskap. Det här är antitesen till James Bond (en annan brittisk underrättelseagent – som bekant). Settingen här är i andra änden på skalan från snabba bilar, smoking och Dry Martinis. Det är inte lika enkelt att avgöra vad som är gott och vad som är ont… (även om alla vet att väst är vitt och öst är svart). Hjälten är heller inte alltigenom god och slutet är inte en lättnadens suck över att det goda vinner till slut. Får man förresten göra vad som helst för att försvara det fria och det demokratiska?
Johan le Carré 1963. Översättning av Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
Spionromanernas spionroman.