En vänskap av Silvia Avallone. Författaren återvänder i den här romanen till samma tema som i sin genombrottsroman ”Stål”. Huvudpersoner är även denna gång två tonårsflickor med en stark vänskap trots att de kommer från väldigt olika sociala sammanhang. Samma tema finns också i Neapelkvartetten av Elena Ferrante och det blir oundvikligt att tänka på den. Bokens vuxna berättarjag är för övrigt författare och gör själv associationer till Ferrante. Klass, kön, vänskap och svek är också viktigt material i detta romanbygge
Förutom kärnberättelsen om vänskap, svek och olika förutsättningar utifrån klass och kön i ett fortfarande på 00-talet oerhört ojämlikt Italien, handlar den här boken om den begynnande bekräftelseekonomin i den gryende digitala eran. Ska man leva och vara sann mot sig själv (skapa sig sin egen bekräftelse) – eller är det viktigaste att publicera bilder av sig och få yttre bekräftelse?
En sak jag slås av är hur svårt det är för huvudpersonen att vara ensamstående mamma och samtidigt studera på universitetet. Det här utspelar sig ca 20 år senare än när jag själv var i den situationen. Min cykel var visserligen den enda med barnsadel utanför Handelshögskolan i Göteborg – så det var inte så vanligt. Men så svårt som det är för den här berättelsens huvudperson, var det inte alls i mitt fall.
Jag trivs i den här läsningen – gillar miljön, personerna och frågeställningarna. Drog ut lite på läsningen för att få vara kvar i känslan lite till. Det är lite motsägelsefullt för jag tror, trots det, att berättelsen hade vunnit på att inte vara fullt så lång. Det blir bitvis lite väl långa omvägar innan man kommer fram till insikt… men ändå.
Silvia Avallone 2022. Översättning av Johanna Hedenberg. Natur & Kultur.