En kvinnas själ av Isabel Allende. Isabel Allende är en av de stora latinamerikanska berättarna, och en ganska unika sådan, eftersom hon är kvinna. Hon föddes på 40-talet och växte upp i ett konservativt och patriarkalt samhälle – här är epitetet machokultur i högsta grad på sin plats. I hennes författarskap ingår bland annat några episka romaner som till exempel Andarnas hus och Eva Luna. Hon har också verkat som journalist och hennes perspektiv har hela tiden varit feministiskt. I bokens allra fösta mening slår hon fast att hon varit feminist sedan lekskolan.
Det här är hennes memoar skriven på ålderns höst, och det är en feministisk citatbibel. Jag blev helt enkelt tvungen att plocka fram pennan och stryka under, se här;
”Visst kan man hävda att ryska revolutionen 1917 var den mest omvälvande, men den feministiska revolutionen har gått djupare och blivet mer bestående, den berör halva mänskligheten, breder ut sig och påverkar miljoner och åter miljoner människor, och den utgör det starkaste hoppet om att den samhällsordning vi lever under kan komma att ersättas av en annan, mer utvecklad.” (sidan 28)
När jag ser utvecklingen både här hemma och i omvärlden blir jag benägen att hålla med och fortsätter med mina understrykningar;
”Krig är det yttersta uttrycket för en mansdominerad kultur. De flesta offren i ett krig är inte de stridande, utan kvinnor och barn. Våld är den främsta dödsorsaken för kvinnor mellan fjorton och fyrtiofyra års ålder, vanligare än cancer, malaria och andra olyckor tillsammans”. (sidan 123)
Det här är inte den största litterära läsupplevelsen (och går inte att jämföra med Andarnas hus) men för den som vill fylla på och stärka sin feministiska övertygelse och reflektera över hur långt vi har kvar till en jämlik värld, är det definitivt rätt bok.
Isabel Allende 2022 (på svenska). Översättning av Hanna Axén. Brombergs förlag
(Sidhänvisningar till pocketupplagan)