Flicka 1983 av Linn Ullman är en självbiografisk berättelse. Författaren minns och reflekterar över vad som hände den där gången när hon som sextonåring kom till Paris för att fotograferas för ett eventuellt modelljobb.
Upplägget är klassiskt. En ung flicka förespeglas en karriär som fotomodell och lockas till Paris, en dröm för nästan vilken 16-åring som helst. Flickan har precis upptäckt att hon med sin kropp kan väcka uppmärksamhet och söker den bekräftelsen. Visst känner man igen den, ilningen, illusionen om makt över andras begär. Men det är ju just en illusion, i själva verket är den uppmärksamheten bara rovdjurets begär efter bytet – och byten är förbrukningsvaror.
Första natten i Paris hittar flickan inte till sitt hotell utan går hem till den trettio år äldre fotografen som ska fota henne. Det oundvikliga sker – hon hamnar i säng med honom och hennes känslor pendlar mellan lust å ena sidan och å andra sidan avsmak och äckel inför den äldre mannen.
Trots det klassiska temat men en äldre kulturman och ung flicka är den här berättelsen annorlunda för det är inte rovdjurets blick läsaren får. Linn Ullman har sagt att hon ville fånga flickans blick eftersom den som äger blicken äger berättelsen. Blicken ser känslan av att vara utvald men också äcklet. Blicken tillhör också den nu 55-åriga kvinnan som en gång var sexton år i Paris och som till slut måste ge sitt unga jag blick och röst för att förstå vad det var som hände.
Linn Ullman 2021. Översättning av Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.