Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård. Äntligen dags för mig att ge mig i kast med denna tegelsten. Vad kan sägas som inte redan är sagt? Inget skulle jag tro, så därför faller jag helt enkelt in i kören som säger mästerligt berättat om människan och det mänskliga livet.
Livet rullar på men plötsligt blir ett varsel om förändring tydligt. En ny stjärna dyker upp på himlen, krabbor invaderar, hemska varelser med konstiga ljud dyker upp, döda blir levande… och så vidare (klimatkrisen? coronapandemin? vad mer?). Människorna gör som vi människor brukar göra. De väljer att inte se. Tar inte hotet på allvar utan fortsätter som vanligt; jobbar på, bjuder vänner på middag och dricker öl.
Så långt håller jag med om det mästerliga och gillar det jag läser. Men slutet klarar jag inte av. Varför avsluta med en essä? Där tappar jag intresset totalt.
Karl Ove Knausgård 2020. Översättning av Staffan Söderblom. Norstedts förlag.