Stargate. En julberättelse av Ingvild H. Rishøi. Den sista boken jag läst under 2021 kan vara den bästa på hela året. Det är en alldeles underbar berättelse – men den är så långt ifrån feelgood man kan komma. Här stundar ingen julefrid med uppfyllda önskningar – tvärtom. Här är mörkt och kallt. Allt berättas ur barnets perspektiv, klarsynt och tydligt – så som det faktiskt är. När den vuxne sviker får barnen ta ansvar – inte för att bli hjältar, inte för att sagan ska sluta lyckligt – utan för att de måste.
Språket är glasklart och meningarna mättade med just mening. Varje ord betyder något viktigt. Man vill inte missa ett enda. Emellanåt är det ren och skär poesi… Om man bara ska läsa en julberättelse i sitt liv så är det denna.
Är det verkligen möjligt att ingen norsk författare har fått Nobelpriset sedan Sigrid Undset fick det 1928? Det finns så mycket bra norsk litteratur och det dyker hela tiden upp nya bekantskaper. Ingvild H. Rishøi är den senaste för mig som sällar sig till raden av otroligt läsvärda norska berättare. Jag tänker på Cora Sandel, Herbjørg Wassmo, Per Petterson, Roy Jacobsen, Lars Mytting, Vigdis Hjorth och Karl Ove Knausgård för att bara nämna några. Då har jag ännu inte läst Jon Fosse men det ska inte dröja.
Ingvild H. Rishøi 2021. Översättning av Marie Lundquist, Flo förlag.