Berättelser från Irland beskriver ofta ett patriarkalt klassamhälle, starkt präglat av katolska kyrkans normer och grepp om människor. Kvinnor och flickor, särskilt i de lägsta samhällsklasserna, är inte oväntat de mest utsatta. Claire Keegans bok innehåller två berättelser. Den första handlar om en flicka i ett fosterhem, hennes ensamhet, sårbarhet och längtan efter trygghet.
Den andra berättelsen handlar om en man, en kolutkörare som besöker ett kloster. det finns ett insynsskyddat tvätteri på klostret som bemannas av kvinnor och flickor. Vad som pågår på klostret förmedlas glimtvis genom mannens besök och kontakt med en av flickorna som lever där under tvång.
Berättandet är återhållsamt och språket är noga avvägt vilket ökar trovärdigheten. Det går verkligen att berätta mycket med ett enkelt språk, utan att stapla adjektiv och bisatser på varandra. Det blir tydligt i Claire Keegans bok.
”The Magdalene Laundries” (klostertvätterierna) är ett mörkt kapitel i Irlands historia. Här spärrades fallna kvinnor in för slavarbete på obestämd tid. Som fallna räknades ogifta mödrar (inklusive våldtäktsoffer), prostituerade och troligen även andra obekväma kvinnor. Tiotusentals kvinnor led och dog i dessa tvätterier, massgravar med okända gravar har hittats i efterhand. Det sista tvätteriet av detta slag stängde så sent som 1996.
Detta är en västerländsk (läs kristen) motsvarighet till hedersvåld och hederskultur. I stället för att döda sina ”lösaktiga” ogifta (gravida) döttrar själva, så lät familjerna spärra in dem i tvätterierna – de försvann helt enkelt och många dog faktiskt. Vi blir (med rätta) upprörda över hederskultur – men glömmer ofta att vi har samma patriarkala könsnormer i vår egen historia och kultur. Varför skulle annars så få våldtäktsmän dömas och så många kvinnliga våldtäktsoffer ifrågasättas för sitt klädval och sin grad av berusning?
Claire Keegan 2021. Översättning av Marianne Tufvesson. Wahlström och Widstrand förlag.