Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki, har beskrivits som en finsk succébok. Det regnar beröm över den och visst är det en härlig bok att läsa. Någon roman är det dock inte – snarare åt essähållet, men det gör den ju inte sämre. Tvärtom – mig passar det utmärkt. Jag gillar att läsa verklighetsanknutet.
I boken följer författaren i spåren av historiskt intressanta kvinnor. Hon utforskar deras liv och utmaningar för att hitta inspiration och insikter att dra lärdom av. Hon går tillbaka till svunna sekler och skriver om kvinnor som gått sig egen väg som författare, konstnärer och upptäcktsresanden. Mot alla odds och mot de snäva begränsningar som gällt för kvinnor i alla tider – och fortfarande gör på många håll än i dag.
Fram träder kvinnan som ägodel till en man (en far, en make, en bror eller en son). Hennes uppdrag: hushållsslav och avelsmaskin. Från detta förutbestämda öde befriar sig bokens historiska personligheter för att istället skapa sin egen väg och framgång – mot alla odds. Men boken handlar också om skapande, om skrivande och om nyttan av att resa och vår längtan efter att upptäcka nya världar.
Mia Kankimäki skriver självutlämnande om sitt eget skrivande och liv, och använde humor och självironi flitigt. Det är dessutom ett intressant grepp att hon inte bara skriver om sina kvinnliga förebilder utan också till dem. När jag läst om dessa kvinnor blir jag sugen på att läsa mer om dem liksom att uppsöka Uffizierna i Florens för att titta på renässanskonst – särskilt av de kvinnliga konstnärerna vars verk nu verkar ha dammats av och plockats fram ur källarförråden. Jag älskar verkligen böcker som får mig att vilja veta mer – och läsa andra böcker!
Mia Kankimäki 2021.Översättare: Camilla Frostell. Wahlström & Widstrand