Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri är en roman om flykt och sorg. Det är en smärtsam, närgången berättelse om människor som förlorat allt. De har upplevt det ofattbara och ger sig iväg för att finna trygghet – bara för att upptäcka att de inte är välkomna någonstans. Det oerhörda de upplevt förändrar dem och skadar dem på djupet, men de lyckas ändå behålla sin värdighet och omsorgen om varandra.
Aleppo är en fem tusen år gammal stad i Syrien, utsedd till världsarv av UNESCO. Det är också Syriens största stad. Staden har drabbats hårt av inbördeskriget och slaget om Aleppo som pågick i fyra år, har liknats vid belägringen av Leningrad under andra världskriget. Det är detta som bokens huvudpersoner, Nuri och hans fru Afra flyr ifrån när de mist allt. Målet är Storbritannien och vägen dit blir lång och strapatsrik.
Trots allt det förfärliga så är det också en vacker berättelse. Språket är väldigt målande. Miljöer, dofter, färger och ljud framstår väldigt tydliga. Personerna är också trovärdiga, såväl huvudpersonerna som de som de människor de möter. Romanen är befriande fri från klichéer. Det känns på inget sätt tillrättalagt i syfte att beröra.
Det är verkligen en berättelse om gör ont att läsa. Men vad gör det oss till om vi inte orkar lyssna in andras upplevelser? Om vi vill filtrera bort allt som gör ont? I det här fallet är det definitivt värt det, att faktiskt läsa och låta sig beröras av det oerhörda.
Christy Lefteri 2019. Översättning av Ellinor Broman. Nona Förlag.