En klassiker från 1968 av Stig Claesson. När jag var en ung vuxen (tidigt 80-tal) var Stig Claesson, även känd som ”Slas”, nästan lite geniförklarad. Det fanns ett slags kult runt hans författarskap. Rödvin och långa nattliga diskussioner om Stig Claessons alster, var inte ovanligt i kulturintresserade kretsar.
I sommar reste jag genom Sverige, hem till min barndoms trakter. På vägen såg jag övergivna gårdar och hus och en del fallfärdiga lador. Då kom jag att tänka på den här boken. Tillbaka igen i mitt moderna liv letade jag upp den på nytt, och förlorade mig in i dess värld för en stund. Denna lilla pärla, som en kikare riktad mot ett samhälle som präglat oss, men som knappast finns längre.
”Vem älskar Yngve Frej?” är både ett slags svanesång för, och en kärleksförklaring till en livsstil, en kultur och värderingar som är på utdöende. Jag hörde någon säga nyligen, att 50-talet var det sita årtiondet på 1800-talet. På 60-talet fick moderniseringen upp farten in i en ny livsstil… och den här korta romanen handlar om det. Det gamla bondesamhällets död. För det var ju då det hände… det lågmälda, sparsamma sättet att leva gick i graven och i stället skulle alla underordna sig den nya makten, den nya gudomen: Konsumtionen! Konsumtionen med dess slit- och slängevangelium, skulle frälsa oss genom att förvandla fattigdom till tillväxt, tillväxt och mera tillväxt…
Självklart finns det ett stort vemod i boken, men också en en kärleksfull humor och en sund distans. Och vad ska man säga om stadsborna på besök för att titta på fornminnen? De kommer med bil och köper gamla trasmattor och förstår inte att det är mycket bättre med mattor av plast….
Stig Claesson, originalutgåva 1968. Albert Bonniers Förlag.