”Kvällen innan gick Tâm och lade sig som ett barn; dagen därpå vaknade hon utan familj. Från spontana skratt förflyttades hon till tystnaden hos vuxna med utskurna tungor. Under loppet av fyra timmar löste hennes långa flickflätor upp sig inför åsynen av skalperade huvuden”. (sidan 42)
Citatet är typiskt för Kim Thúys sätt att skriva. Hon använder hela tiden dubbla perspektiv. Dels målar hon svalt och poetiskt, som på långt avstånd – och dels är hennes fokus på detaljer knivskarpt och ibland outhärdligt nära. Häri ligger också styrkans i hennes berättande. Jag tycker det är oerhört fascinerande.
Em är hennes fjärde roman på temat kriget i Vietnam. Ordet em härmar olika former av franskans aimer som betyder älska. Tillnamnet em används oftast om en lillebror eller lillasyster och barnen får stort utrymme i den här boken. Men främst handlar den om kriget och vad som händer med människor i krig. Kriget i Vietnam (det amerikanska kriget kallar Vietnams folk det) varade i 20 år och var både ett internationellt storpolitiskt krig och ett inbördeskrig. Det resulterade också i att hundratusentals vietnameser flydde – Kim Thúy var en av dem. Inledningen av boken anger tydligt tonen för vad läsaren kommer att få ta del av:
”Kriget än en gång. I alla krigszoner smyger sig det goda in och får fäste, också i ondskans sprickor. Förräderi går hand i hand med hjältemod, kärlek flörtar med svek.” (sidan 9)
Kim Thúy 2021. Översättning från franska: marianneTufvesson. Sekwa förlag.