Ännu en spänningsroman som handlar om min hembygd! Så fort jag fick nys om den måste jag naturligtvis kasta mig över den. Liksom Tove Alsterdals Rotvälta är handlingen förlagd till Bjärtrå i Ådalen, där jag växte upp. Saltsjön, där vi fortfarande tillbringar delar av våra somrar, är en viktig plats (brottsplats) i den här romanen, även om den fått pseudonymen Saltviken här. På kort tid har det alltså kommit ut två spänningsromaner om Ådalen. Intressant nog handlar båda om kvinnor som återvänder till hembygden för att ta hand om sina dementa mammor.
Romanen inspireras av verkliga händelser i Ådalens historia. Dels av ett faktiskt mordfall från 1873 som kallas ”Dubbelmordet i Locknö”, dels av häxprocesserna som ägt rum i trakten. Inte långt ifrån bokens epicentrum Lockne (i Bjärtrå), ligger Häxberget även kallat Bålberget. Där avrättades 71 människor 1675 för häxeri. Det gör platsen till den mest ökända i Sverige för häxprocesser.
Trots spänning, dramatik, mord, och missbruk så är det en ganska lågmäld berättelse. Brustna drömmar, relationer och livet som det drabbar oss står i centrum. Så långt är allt väl. Mot slutet blir det dock mer dramatiskt och i mitt tycke inte riktigt trovärdigt. Jag brukar inte betygssätta, men om jag skulle ge mig på det så skulle den här boken hamna på något slags medelbetyg. Rovhjärta kommer inte riktigt upp till samma nivå som Tove Alsterdals Rotvälta. Jag känner heller inte lika tydligt igen den melankoliska blå Ådalen heller. Berättelsen skulle ha kunnat utspela sig var som helst där det finns små byar och där alla känner alla. Trots anspelningarna på bygdens mörka historia så är stämningen inte heller särskilt Norrländskt Noir. Omdömet får nog bli okej – med andra ord inte gastkramande men ändå rätt intressant.
Ulrika Rolfsdotter 2021. Bazar förlag.