Arnaldur Indridason är nestorn av Nordic Noir. I krimgenren är han sedan länge en favorit för mig. I alla de böcker jag läst av honom är handlingen förlagd till två olika tidslinjer som löper parallellt och hänger ihop.
Han skriver om Island, berättelserna utspelas alltid där. Jag har aldrig varit på Island och inbillar mig att man får en känsla av miljön på Island via hans böcker. Den gamla vanliga magin med litteratur…man förflyttar sig utan att ens lyfta rumpan från läsfåtöljen, och vips har man varit på Island!
Den här resan tar läsaren till Island under andra världskriget. Ett Island som vimlar av utländska soldater. Kriget är nära och soldaternas närvaro påverkar livet. När en gammal man hittas död i sin lägenhet leder utredningen om det till att mord och våldtäkter under kriget får sin lösning också, och de drabbade får på så vis upprättelse i någon mån.
Det här är en typisk berättelse av Indridasson. Han kallas nordens största deckarförfattare och är väldigt produktiv med en ny roman om året sedan många år. Det skojas om att varje gång han släpper en ny roman så bävar det isländska turistministeriet – han utmålar inte Island som ett turistparadis direkt. Personligen gillar jag hans islandskildringar. Trots att han får det att framstå som kargt, dystert och otillgängligt så lyser kärleken till landet och ömheten för människorna igenom.
Arnaldur Indridason 2013. Översättning av Ingela Jansson, Norstedts.