Som norrlänning i exil dras jag till norrlandsskildringar. Den här kom 2018 och är en utifrånskildring. Berättarjaget flyttar till Platsen som ligger långt upp i norr, och blir kvar där. Det är en berättelse om att inte riktigt höra till, att inte riktigt platsa på Platsen – och att det är självvalt. Här handlar det om att vara, inte om att göra. Fast också tvärtom, om att göra samma saker om och om igen. Om upprepning utan leda.
Naturen är nära och ändå främmande, insvept i snö. Kylan är total och varken vår eller höst gör sig besvär. Vintern övergår nästan direkt i den korta sommaren. Och mörkret äger. På något sätt är det skönt. Huvudpersonen är befriande fri från det bekräftelsebehov som vanligtvis får oss människor att spegla oss och posera för att bli bekräftade. Jakten på upplevelsekickar lyser också med sin frånvaro… istället lyser norrskenet och det stilla livet som ger möjlighet att uppleva andetagen, stunderna och ögonblicken – det som är här och nu.
Elin Willows 2018, Natur & Kultur