Wow – vilken käftsmäll! Det här är så långt man kan komma ifrån det ordkarga, nordiska, inkännande, poetiska eller å andra sidan navelskådandet i medelklassrelationer, som jag oftast läser. Det här är något helt annat.
Vernon Subutex 1 är första delen av en trilogi – trilogier och sviter verkar dugga tätt nuförtiden. Den utspelar sig framför allt i Paris mörkaste portar och längst in under träden i parkerna. Men också i de fina rummen, på nattklubbar och efterfester… droger och alkohol snöar och flödar ymnigt. Vi lär känna hemlösa, horor, transor, porrskådisar, langare, daytraders, filmproducenter men också människor med ”vanliga” jobb, som killen som jobbar på H&M.
Det är en cynisk och samtidigt humoristisk satir, berättad utan minsta tillstymmelse till försök att försköna. Här ges ingen nåd för någon, det finns ingenstans några förmildrande omständigheter Det är en rasande uppgörelse med det moderna (västerländska) samhället och den egenkära medelklassens falska ideal.
Att läsa Vernon Subutex är som att öppna dörren på vid gavel och blåsas ut i verkligheten – en annan veklighet än min vanliga. Jag känner mig omruskad och märkligt påfylld…
Virginie Despentes 2015, översättning Kristoffer Leandoer, Norstedts