Ömsint och lågmält berättar Delphine de Vigan om det mellanmänskliga. Om att se, försöka förstå och bry sig på riktigt om en annan människa – och om hur stor skillnad en utsträckt hand kan göra. Romanens huvudperson är en gammal dam som åldras och stegvis mister sina förmågor. Runt henne finns två personer som verkligen ser och vill hjälpa. I bakgrunden finns det förflutna med gömda hemligheter och önskan att komma till ett viktigt avslut. Det är väldigt sorgligt, men samtidig varmt och kärleksfullt.
Delphine de Vigan 1919, Översättning Marianne Tufvesson, Sekwa förlag